En uppfödares mardröm.
Valplådan stod klar, valprummet iordning och vi sov tillsammans dagarna innan beräknad nedkomst. Den 63 dagen kom och gick. På dag 64 kom värkarbetet igång. Vi var så glada, spända och förväntansfulla. All vår längtan skulle äntligen belönas med gosiga små puppisar. Yes var så duktig. Det var som om hon förstod vad som var på gång. Allt flöt på och både Yes och vi kände oss trygga.
Ibland finns inga ord. Ibland finns ingen förklaring – man måste acceptera hur svårt det än är. Plötsligt är det man tänkt, hoppats, längtat, planerat och sett fram emot – söndertrasat.
Efter en fin början på valpningen så förlorade Yes sina valpar. Vi har en tik som gråter och letar efter sina valpar – vägrar äta. Det enda som just nu hjälper är närhet. Finaste Yes vi var med dig i varje värk, vi är med dig i sorgen – vi vet att det vänder och vi kan se framåt igen älskade lilla hund – men just nu är vi mitt i.
Vi har kontaktat våra valpköpare. Vi har städat ur valprummet. Nu ska vi försöka få lilla Yes att börja äta och komma tillbaka.